Publication: Essentiel hypertoni inom primärvård - kartläggningsstudie om riktlinjer följs när diagnos ställs

Essentiel hypertoni inom primärvård - kartläggningsstudie om riktlinjer följs när diagnos ställs.
2015.

Abstract

Hypertoni är en sjukdom som ökar risken för hjärtkärlsjukdomar, till exempel hjärtinfarkt och stroke. Därför är det viktig med rätt diagnostik samt hypertonibehandling för att minska risken för att drabbas av ovanstående sjukdomar. Blodtrycket vid hypertoni kännetecknas av stora spontana variationer både under dagen, mellan dagar och även månader. För att kunna sätta diagnosen hypertoni bör det baseras på flera blodtrycksmättningar, sjukhistoria och klinisk undersökning samt labprover (2). Vidare rekommenderas att sjukvårdspersonal tar två-tre blodtryckskontroller i vila, sittande eller liggande ungefär på samma tidpunkt vid de olika tillfällena (1,3). Patienten måste vila några minuter innan blodtrycket mäts. Dessutom ska man ta minimum 2 mättningar med mellanrum, 1-2 minuter (3). Diagnosen hypertoni sätts in om blodtrycksmättningar är > 140/90 mm-hg (1,4). Man ska också vara noga med vilken storlek av blodtrycksmanschett man ska använda för att mäta blodtrycket för att förhindra felaktiga blodtrycksvärden (5). Vad gäller hur läkare inom primärvården förskriver läkemedel vid hypertoni är många frågor obesvarade och otillräckligt beforskade. Vidare är det otillräckligt kartlagt hur läkare kommer fram till diagnosen hypertoni. Syftet med denna studie är att ta reda på om läkare i ett av Västra Götalandsregionens (VGR) primärvårdsområden följer de riktlinjer som finns för diagnosen hypertoni vid diagnossättning samt vilket preparat man sätter in för patienter som är över 55 år gamla. Syftet är också att reda på om det finns skillnad mellan ST-läkare (ST) och distriktsläkare (DL). Metoden egentillverkad enkät användes som innehöll frågor angående vilken metod som följs vid diagnossättning ´´måttlig hypertoni’’ på tidigare friska patienter och vilket preparat som väljs att förskriva vid hypertoni för att ge svar på syftet. . Läkaren får information om vilka patienter de ska utgå från när de svarar på enkäten. 1.Ej tidigare haft hypertoni 2.Över 55 år gammal. 3.Ingen tidigare kronisk sjukdom. Resultatet av studien visade att majoriteten av läkarna i studien följer de riktlinjer som VGR har när de ställer diagnos måttligt förhöjt blodtryck. Studien visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan ST och DL när de ställer diagnosen hypertoni eller vilken behandling de väljer. Femtioåtta procent av ST läkarna och sextiofem procent av DL tar blodtryck på patienten i sittande position och de flesta läkare låter patienten vila innan de mäter blodtryck. Ungefär hälften av alla läkare väljer livsstilsförändring som förstahandsbehandling, drygt fyrtio procent väljer en kombination av livsstilsändring och farmakologisk behandling och ett mindre antal av DL väljer att direkt behandla farmakologiskt. Åttiofyra procent av ST och sjuttiofem procent av DL väljer ACE–hämmare som förstahandspreparat vid hypertoni. Sammanfattningsvis visar studien att de flesta deltagande läkare följer de lokala riktlinjerna avseende diagnossättning och behandling av måttligt förhöjt blodtryck, oavsett befattning ST eller DL. Bland de olika anti-hypertensiva preparaten är det ACE-hämmare som används mest som förstahands preparat, vilket är i enlighet med de lokala riktlinjerna. Fortsatt forskning behövs angående läkares val att ordinera livsstilsändring i första hand.


, from FoU-rådet i Södra Älvsborg
http://researchweb.org/is/alvsborg/user/publication?ref=2105781