Projektinformation

Sammanfattning

Sammanfattning
Avancerad leverkirurgi,effektivare cellgifter och förbättrad diagnostik har ökat 5-årsöverlevnaden för patienter med levertumörer. Mikrodialys är ett sätt att studera ämnesomsättningen i levervävnaden. Man kan då studera olika åtgärders effekt för att optimera funktionen i kvarvarande leversegment. Dialysenheten består av ett semipermiabelt membran, som genomspolas med en neutral lösning, och små molekyler kan passera membranet. Dialysvätskans innehåll av olika molekyler kan då analyseras vid olika tidpunkter. Glukos, laktat, pyruvat och glycerol är de mest använda analyserna.
I vårt projekt har vi etablerat metoden djurexperimentellt, för att nu fortsätta såväl djurexperimentellt, som kliniskt. Flera samarbetsprojekt har startats, mätning av leverperfusion genom tillsats av urea och etanol i perfusatet och analys av total antioxidativ kapacitet är exempel.
Under våren 2007 har en modell med segmentell ischemi på grislever utarbetats. Sammanlagt åtta grisar har undersökts och resultaten presenteras på Kirurgveckan i Stockholm. Färdigställande av detta modellarbete sker i sommar och skickas för publicering. Ytterligare ett arbete blir resultatet när analys av histologi, apoptos, glutation, total antioxidativ kapacitet där vävnad, mikrodialysat och blod jämföres. Denna standardiserade, reproducerbara modell skall användas för att studera värdet av probiotika inför leverischemi. Tidigare frågeställningar lämnas tills vidare för att prioritera detta.
Metod -
Djurexperimentellt:
Probiotika från Utrecht, Holland ges till 8 grisar (+kontroller), som sövs. Mikrodialyskatetrar i segm IV och V. Leversegment IV stänges av i 80 minuter efter att nollprover tagits. Glukos, laktat, pyruvat, glycerol analyseras on line var 20 minut, överblivet mikrodialysat fryses för övriga analyser. Biopsier och blodprov tas som nollprov och varje timme i 8 timmar.
Klinisk användning:
Mikrodialys vid leverresektion på människa är godkänt av etisk kommite. Med stor sannolikhet kommer vi att vara med i en internationell randomiserad studie med probiotika och kommer då att göra samma analyser som i grisförsöket (inte vävnadsprover).
För etablerande av mikrodialys kliniskt beräknas 10 patienter ingå. Dialyskateter lägges i den del av levern, som skall vara kvar. I övrigt följs den kirurgiska rutin, som vi använder vid leverresektion. Härefter görs en utvärdering av metoden och eventuella korrigeringar eller tillägg görs. Resultaten avgör hur stora grupper, som behövs för att besvara nedanstående frågeställningar:
1. Den metabola betydelsen av s.k. preconditioning. Vi jämför 5 minuters avstängning och påsläpp i 1 minut, upprepat två gånger med ingen preconditioning inför leverresektion med kärlavstängning. Avstängningens längd och tiden för återhämtning innan ny avstängning kan sedan varieras för framtida optimering av denna teknik.
2. Metabol effekt av ligatur av portavenen till en del av levern.
3. Metabol effekt på levern vid gallstas.
4. Metabola effekter relaterade till leverresektionens storlek. Volymsberäkning av lever med hjälp av CT- bilder(datorröntgenbilder) och vägning/volymsbestämning av borttagen del.
Utförande:
Mikrodialyskateter(CMA61, lever, CMA60, subcutan referens), analysapparat (ISCUS) från CMA/Microdialysis AB, Box 2, 171 18 Solna användes. Kateter sättes, under pågående operation, i levervävnaden och subcutant (i fettet under huden), leds ut genom huden och kopplas till perfusionspump(CMA107). Prov för glukos, laktat, pyruvat, glycerol, urea,glutation (GSH/GSSG) och total antioxidativ kapacitet i dialysat tages peroperativt innan resektion och varje timme i 72 timmar (gris 8 timmar var 20:e minut inklusive leverbiopsier och blodprov varje timme före och efter segmentell ischemi) efter resektion. Antalet patienter för etablering av metoden och i studiegrupperna grundar sig på tidigare erfarenheter vid levertransplantation. Varje grupp kommer således att bestå av 10- 20 patienter. Studietiden blir då 2-3 år.