Ger tandimplantat med bisfosfonat bättre läkning? | Application
Ger tandimplantat med bisfosfonat bättre läkning?
Registration number: LIO-10627
Ansökan om enbart Klinik ALF-medel eller i kombination med LFoU-medel 2008
Application started by: Agneta Marcusson, 2007-05-28
Professional title at the time of application: Övertandläkare
Work place at the time of application: Käkkliniken
Last updated / corrected by: Agneta Linghag, 2008-08-26
Application received by: Region Östergötland
Granted and completedGranted and completed
Applicant: Agneta Marcusson
Övertandläkare, Käkkliniken

Projektinformation

Sammanfattning

Denna ansökning är för projekt del 1 och 2. Sammanlagt fyra delar som ingår i Forskningsprojekt. Handledare Prof Per Aspenberg

Del I : Förstudie
Studien är deskriptiv och görs för att upptäcka eventuella oväntade problem. 5 patienter som är tandlösa i överkäken ska få en extra skruv, utöver vad som bedöms nödvändigt för stabiliteten. Skruven är bifosfonatklädd och sätts på platsen för tand 4. Skruvförankringen ska mätas med resonansfrekvensanalys och studeras med röntgen.
Skruven ska vara av typ NobelBiocare Ti-Unite, 13,0 mm. Resonansfrekvensanalys och röntgen görs vid insättandet, efter 2 månader (bara röntgen), och vid påsättandet av tandprotesen efter 6 månader. Tandprotesen sätts inte på studieskruven, utan bara på de övriga skruvarna. Studieskruven lämnas kvar eller tas ut, om patienten så önskar. Därvid avlägsnas i så fall också det omgivande bifosfonatpåverkade benskiktet.

Del II : Randomiserad studie
Studien är randomiserad och dubbel-blindad med intern kontroll i varje patient. 16 patienter med antingen halv eller hel tandlöshet i överkäken ska få en studieskruv av samma typ som ovan och en liknande obehandlad skruv. Båda skruvarna är avsedda att tillsammans med övriga skruvar förankra tandprotesen. De båda skruvarna sätts i ben som bedöms som likvärdigt, antingen symmetriskt mellan höger och vänster sida, eller nära varandra i samma sida. De båda insättningsställena får godtyckligt namnen A och B. En assistent öppnar ett randomiseringskuvert som säger vilket av ställena A eller B som ska få en bifosfonatklädd skruv. Detta sker i ett annat rum. Assistenten ger sedan operatören (Jahan Abtahi) skruven för ställe A respektive B utan att upplysa operatören om vilken som är bifosfonatklädd. Ett lager av bifosfonatklädda skruvar med standard-diameter och 13,0 och 11,5 mm längd finns i beredskap. Uppföljning sker som i förstudien och med röntgen efter 1 år. Röntgenbilderna granskas av operatören, som har att mäta resorptionen från benytan i mm, samt bedöma vilken av skruvarna A och B som har den bästa förankringen med kliniska, ospecifika kriterier.
Alla patienter opereras av samma kirurg (Jahan Abtahi) och all uppföljning är blindad.
Tre variabler används för statistisk hypotesprövning:
1. Benresorption vid 6 månader. t-test
2. Procentuell förbättring av resonansfrekvensen från insättande till 6 månader. t-test.
3. Röntgenbedömning vid 6 månader. Teckentest.
4. Röntgenbedömning 1 år efter belastning. Teckentest.

Forskningsplan för Jahan Abtahi

Översikt
Inom det strategiska forskningsområdet Material i Medicin har vi utvecklat en metod för att sätta fast läkemedel på metallytor. I flera olika djurförsök har vi visat att om man fäster bifosfonater på metallskruvar, så kommer dessa att sitta bättre fast i ben (Tengvall et al. 2004; samt inskickade resp. accepterade arbeten).
I käkkirurgiska sammanhang finns ett problem som hör ihop med bifosfonaternas effekter på ben, nämligen sk bifosfonatinducerad osteonekros. Det är kroniska sår i munhålan, med infekterat ben i botten. Patofysiologin bakom detta tillstånd är oklar, och särskilt bifosfonatens roll. Den vanligaste tilltänkta förklaringen är att bifosfonaten orsakar kärlskador eller direkt celldöd i benet, vilket leder till att detta förlorar sin läkningsförmåga efter en skada, som t ex tandutdragning (Marx et al. 2005). Det finns dock andra möjliga mekanismer, som kan tänkas ha bättre teoretiskt stöd (Aspenberg 2006).

Jahans arbete syftar till att utvärdera om bifosfonatklädda tandimplantat kan förkorta inläkningstiden, samt till att bättre förstå patofysiologin bakom sk bifosfonatinducerad osteonekros.

Tilltänkta delarbeten
1. Bisphosphonate-coated titanium dental implants. A pilot study.

2. Bisphosphonate-coated titanium dental implants. A double-blind randomized study.

3. Bisphosphonate-induced osteonecrosis: A rat model.

4. Bisphosphonate-induced osteonecrosis of the jaw: no evidence for primary osteonecrosis on MRI.

Referenser

Referenser
Aspenberg P. Osteonecrosis of the jaw: what do bisphosphonates do? Expert Opin Drug Saf 2006;5(6):743-5.

Marx R E, Sawatari Y, Fortin M and Broumand V. Bisphosphonate-induced exposed bone (osteonecrosis/osteopetrosis) of the jaws: risk factors, recognition, prevention, and treatment. J Oral Maxillofac Surg 2005;63(11):1567-75.

Tengvall P, Skoglund B, Askendal A and Aspenberg P. Surface immobilized bisphosphonate improves stainless-steel screw fixation in rats. Biomaterials 2004;25(11):2133-8.

Ange forskningsområdet

Muskuloskeletala systemet

Decision

Decision date: 2007-11-01

Brief description of each costApplied sumDecision SEKLFoUDecision comment
Lönemedel ALF-läkare 1
Forskningstid för 1,5 vecka39 60030 0000ALF allmän forskningsersättning 30 tkr
sum39 60030 0000 

Grant providers for application

Forsknings-ALF, ansökningar
Fund group: Käkkliniken

Contributes with 30000 SEK


Ger tandimplantat med bisfosfonat bättre läkning? | Application, from Region Östergötland
http://researchweb.org/is/en/lio/ansokan/10627