Studier av p53-signaleringsvägen hos patienter med kronisk lymfatisk leukemi | Application
Studier av p53-signaleringsvägen hos patienter med kronisk lymfatisk leukemi
Registration number: LIO-10767
Ansökan om enbart Klinik ALF-medel eller i kombination med LFoU-medel 2008
Application started by: Mats Linderholm, 2007-05-30
Professional title at the time of application: överläkare, verksamhetschef
Work place at the time of application: Universitetssjukhuset, Linköping, hematologiska kliniken
Last updated / corrected by: Agneta Linghag, 2009-05-12
Application received by: Region Östergötland
Granted and completedGranted and completed
Applicant: Mats Linderholm
överläkare, sektionschef, Stockholms sjukhem, palliativa sektionen

Projektinformation

Sammanfattning

I Sverige diagnostiseras årligen omkring 500 nya fall av B-cell kronisk lymfatisk leukemi (B-KLL). Överlevnadstiden från diagnos varierar från mer än 20 år, ibland utan behandling, till aggressiva former med medianöverlevnad under 2 år trots behandling. Hamblin et al. (1999) visade att KLL-sjukdomen kan delas in i två nästan lika stora grupper utifrån om immunoglobulingenen genomgått somatisk hypermutation eller inte. Patienter med omuterad Ig-gen har sämre prognos än de med muterad Ig-gen. Celler från den omuterade formen kommer från mindre mogna B-lymfocyter, medan den muterade formen från ett mera moget stadium.

Vid KLL accumuleras monoklonala B-lymfocyter i blod, benmärg, lymfkörtlar och/eller mjälte. Cellerna överuttrycker Bcl-2, ett antiapoptotiskt protein. Defekt apoptos tros spela en stor roll i sjukdomsutvecklingen.

Tumörsuppressorproteinet p53 har en viktig roll i kontrollen av nyckelgener, som är involverade i DNA-reparation, cellcykeln och apoptos. p53 aktiveras och ackumuleras i cellkärnan som svar på cellulär stress som t.ex. DNA-skada. Proteinet är kortlivat och kontrolleras av onkoproteinet MDM2 (mouse double minute 2). MDM2 transaktiveras av p53 har en nyckelroll som negativ regulator på p53 genom hämning av transskription och fungerar dessutom som ett ubiquitinligas, som inducerar nedbrytning av p53.

p53 är inaktiverad genom mutationer i ca 50 % av humana tumörer med förlorad tumörsuppressoraktivitet som följd. Vid KLL är mutationsfrekvensen endast ca 10% men andra förändringar i p53-signaleringsvägen som försvagar p53 förekommer. En av mekanismerna, som är involverad i stabilisering av p53 vid cellulär stress, är fosforylering av p53 genom proteinet ATM (ataxia telangiectasia mutated), som är muterat i 10-20% av KLL-cellerna.

Överuttryck av MDM2 är en annan mekansim som kan hämma p53. Bond et al. (2004) beskrev en singel nukleotid polymorfism (SNP) i MDM2-genen, SNP309, med en nukleotidförändring från T till G. Transkriptionsfaktorn sp1 har sitt bindningsställe till promotorn där polymorfismen ligger. SNP309 ger högre affinitet mellan transkriptionsfaktorn sp1 och MDM2-promotorn än vildtypen och ökar MDM2 i cellen och minskar p53-tillgången. Kojima et al. (2006) har gjort försök med att aktivera p53-signaleringsvägen hos KLL-celler med p53-vildtyp genom att hämma p53-MDM2-bindningen med att tillsätta små molekyler, nutlins, som binder till MDM2 och blockerar p53 att binda till MDM2. Apoptos kunde induceras, vilket kan få betydelse för behandling av KLL.

Vi har undersökt IgVH-gen mutationsstatus på tumörceller på ett insamlat KLL-material (150 patienter) randomiserade till behandling med chlorambucil, fludarabine eller cladribine. Vi har ur journaler inhämtat data uppföljning av läkemedelsrespons och överlevnad och jämföra med VH-gen mutationsstatus. Deletion i kromosom 17p, som inkluderar p53-genen, är associerad med kortare överlevnad i KLL. De flesta cellgifter inducerar cellcykelarrest eller apoptos genom p53-aktivering och inaktivering av p53 kan ge resistens. En utvidgad sekvensering (utanför DNA bindande del) av p53-genen pågår och relatera klinik och övriga parametrar. Metoder som används i studien är PCR-teknik och sekvensanalys.

MDM2 överuttrycks i mer än 30 % i KLL. Ökade MDM2-nivåer bidrar till sjukdomens progression genom att p53 hämmas. Vi har nu analyserat hela materialet avseende förekomst av polymorfismen MDM2 SNP309 i KLL och avser nu relatera data till eventuell betydelse för utveckling av KLL. Sekvensering av p53 är påbörjad för att utröna förekomst av p53 mutationer och avser att relatera detta till MDM2 SNP309 och klinik.
För studien används PCR-teknik, sekvensering och masspektroskopi.

Vi avser slutligen att kartlägga materialet med avseende på cytogenetiska avvikelser med microarray teknik. I detta arbete förenas en klinskt utvärdering av denna teknik jämförd med FISH vilket har potential att "in-house" få mer information till oförändrad eller lägre kostnad.

Referenser

Bond, G.L., Hu, W., Bond, E.E., Robins, H., Lutzker, S.G., Arva, N.C., Bargonetti, J., Bartel, F., Taubert, H., Wuerl, P., Onel, K., Yip, L., Hwang, S.J., Strong, L.C., Lozano, G., & Levine, A.J.. (2004). A single nucleotide polymorphism in the MDM2 promoter attenuates the p53 tumor suppressor pathway and accelerates tumor formation in humans. Cell, 119, 591-602.

Bond, G.L., Hu, W., & Levine, A. (2005) A single nucleotide polymorphism in MDM2 gene: From a molecular and cellular explanation to clinical effect. Cancer Research, 65, 5481-5484.

Chene, P. (2003). Inhibiting the p53-MDM2 interaction: An important target for cancer therapy. Nature Reviews Cancer, 3, 102-109.

Chiorazzi, N., & Ferrarini, M. (2003). B cell chronic lymphocytic leukemia: Lessons learned from studies of the B cell antigen receptor. Annual Review Immunology, 21, 841-894.

Cory, S., & Adams, J.A. (2002). The BCL2 family: Regulators of the cellular life-or-death switch. Nature Reviews Cancer, 2, 647- 656.

Esquela-Kerscher, A., & Slack, F.J., (2006). Oncomirs – microRNAs with a role in cancer. Nature Reviews Cancer, 6, 259- 269.

Gudkov, A.V., & Komarova A.V. (2003). The role of p53 in determining sensitivity to radiotherapy. Nature Reviews Cancer, 3, 117-129.

Hamblin, T.J., Davis, Z., Gardiner, A., Oscier, D.G., & Stevenson, F.K. (1999). Unmutated Ig VH genes are associated with a more aggresive form of chronic lymphocytic leukemia. Blood, 94, 1848-1854.

Kojima, K., Konopleva, M., McQueen, T, O'brien, S., Plunkett, W., Andreeff, M. (2006). MDM2 inhibitor Nutlin-3a induces p53-mediated apoptosis by transcription-dependent and transcription-independent mechanisms and overcome Atm-mediated resistance to Fludarabine in chronic lymphocytic leukemia. Blood 2006;108:993-1000.

Vousden, K.H., & Lu, X. (2002). Live or let die: The cell’s response to p53. Nature Reviews Cancer, 2, 594-604.

Ange forskningsområdet

Cancer

Decision

Decision date: 2007-12-17

Brief description of each costApplied sumDecision SEKLFoUDecision comment
Lönemedel ALF-läkare 1
Mats Linderholm, 4v105 600105 6000ALF 4 veckor
Allmän forskningsersättning
8 veckor forskningstid för doktorandanmäld BMA.
Material, förbrukning, apparathyra dels för ALF-delen, dels för Lfou delen (utveckling av microarray baserad karyotypering, primärt för KLL, jmf med FISH)
283 200111 0004 000ALF 111 tkr
LFoU 4 tkr
sum388 800216 6004 000 

Grant providers for application

Forsknings-ALF, ansökningar
Fund group: Hematologkliniken

Contributes with 216600 SEK


Studier av p53-signaleringsvägen hos patienter med kronisk lymfatisk leukemi | Application, from Region Östergötland
http://researchweb.org/is/en/lio/ansokan/10767